I år för tjugo år sedan…

Kapitel 36

Skott - ljudboksbild

I år för tjugo år sedan…

…klev ”Kalle” in i mitt liv och tog över. Han älskade mig och tömde min själ. Jag slets in i en värld där våldet blev vardag. Min norm blev för alltid en annan.
Priset blev högt.
Därför skriver jag.
…revs slöjorna bort och min barndom vrålade ut sin närvaro. Förträngda minnen som var så fruktansvärda att ingen klarade av att lyssna.
Min storebror var snabb att kalla mig lögnare; ”Hon ljuger för att få uppmärksamhet.”
Min lillasyster vaknade en morgon av att ha rivit sönder sig själv, hon klarade inte av att möta det som levde kvar, djupt inombords.
De vände mig ryggen och vi har inte pratat sedan dess.
…fick jag ro i förståelsen över varför jag aldrig varit lycklig. Min ilska fick ett svar.
Inte undra på.
Att våldta ett litet barn är att döda en själ.
…bad jag om hjälp när jag trodde att jag var sinnessjuk.
Den kom inte, vare sig i skepnad av sjukvård, polis eller nära familj.
Ensam stod jag i en tornado där min hand höll hårt i Djävulen själv.
…började jag skriva på riktigt, med syfte, med ett mål. Vägen har varit lång och krokig. Avstickare och genvägar har varit återvändsgränder, men jag vet att inte ge mig in där igen.
Tjugo år efter det som ”Kalle” bekände för mig står jag på stadiga ben. Tornadon har blåst över, jag litar på mina ord. Jag må bli skrattad åt, även hånad, men jag vet.
Jag vet.
Jag visar din bild.
Och bitarna jag hittar för att laga mig själv passar.
Inte alltid perfekt, men tillräckligt för att jag inte ska falla igen.
LiseLotte Divelli
2018-05-31

Mot nazismen

Kapitel 35

Little_Miss_Sunshine

Vad har jag lyckats med fram tills nu? Den 10 februari stod jag upp mot nazismen på torget i Åkersberga centrum. Ensam konfronterade jag dem och filmade, både för min egen säkerhet och för att dokumentera eländet. Jag kommer inte skriva något mer om det, varken öppet eller mellan raderna. Istället har jag bloggat om det på #jagärhär. Jag är varken rädd eller hotad, jag är bara less på att nazisterna tar mer plats än de är värda. Videon finns på min Facebook och på Twitter. Det är bara att scrolla ner i flödet.

Min nya bok Patriark kommer tryckas i augusti 2018, inte nu i maj.

Jag har fotograferat omslaget till Resning, planerad utgivning 2020. Den bilden hålls än så länge hemlig.

Snart är det vår (igen).

//LiseLotte Divelli

 

Summa summarum mot nya höjder och delmål

Kapitel 34

Screenshot_20171231-183331

Vad har jag att säga om året 2017? Det har varit ett hårt jobb med Patriark, boken som ännu inte är klar, men som snart passerar målsnöret. Patriark är det mest komplexa jag hittills skapat, jag har lagt ribban högt, och det utan att brinna av ilska eller behov av att ösa ur mig skit. Den har bara behövt bli skriven. Omslaget är färdigt och jag håller på och velar över när det ska offentliggöras.

Jag har börjat skriva på del tre och där är drivet tillbaka. Den är lätt, storylinjen är nerskriven, men innehållet är öppet för ändringar. Huvudhistorien är att det förflutna hinner ikapp – riktigt spännande.

En trailer/pilot på Skärvor ska spelas in i maj. Det är inte mitt projekt, jag har inte kunskapen, men jag kommer vara delaktig. Förhoppningen och målet är försäljning och att den får bli den tv-serie den är värd att bli, vilket även är tanken med resten av böckerna.

I våras bestämde jag mig för att till fullo äga mitt förflutna, nischa min bakgrund i mitt författarskap och i föreläsningar. Det har visat sig att jag är intressant att lyssna på. Vem kunde ha anat det för bara några år sedan när jag levde i tystnad och paranoia, villig att inlemma mig i en brottslig sekt. Ja, jag har bloggat öppet om det i över två år, men i efterhand kan jag se att det tog ett bra tag innan jag kände mig trygg i mina åsikter. Till slut blev det bara ett redigt ”Fuck it-moment”.

Ju mer jag använder mig av mc-världen i mina böcker, desto större blir avståndet till dem i verkligheten. Vad gäller deras gnälliga och eländiga utanförskap finns inte så mycket kvar att blogga om, då skulle jag få lov att ljuga, och min trovärdighet således falla ner på noll. Däremot är jag fortfarande villig att informera om hur deras sektliknande struktur förstör liv, både för oskyldiga och inblandade, och jag gör det genom att skriva böcker.

Just nu är jag nöjd så länge det inte blir en upprepning av sommaren 2017. Att hota ett av mina barn, och att förstöra egendom för nära anhöriga, är inget någon av oss uppskattar. Att jag personligen skriver och har åsikter om det jag kan innebär inte att barnen får blandas in. Och det vet de ansvariga om, jag sa till i höstas.

Men nog om det. Framöver kommer det nog mest skrivas om böcker, datum, releaser, bokmässa och bloggare.

Dags att bege oss mot ett nytt år, nya mål, nya upplevelser.

//LIseLotte Divelli

”Tuffa” killar slåss via JO

Kapitel 33

Hells Angels och Satudarah – mc-gängens metod för att stoppa rivalerna. Klicka på länken för tidningsartikel.

hpNBqBpL_400x400

I efterdyningarna av Hells Angels töntiga gnäll, och deras JO-anmälan om polisens ”illegala” besök på de ”goa” killarnas kräftskiva i Luleå, borde brottsoffer som lever under hot och utpressning inse vad HA är; extremt farliga män som sitter och gnäller via sin fackförening Payback.

Jag spekulerar i att oron hos polis och vanliga medborgare är äkta om Satudarah flyttar upp sina gränser, in i Göteborgstrakten, vilket inte är så konstigt. Men istället för att kriga om territorium borde Hells Angels följa sina nya rutiner; JO-anmäl Satudarah för illegala trakasserier. Eller så kan Satudarah JO-anmäla Bandidos och Hells Angels för diverse övertramp när det blir dags att pinka revir.

Varför skjuta och kriga när JO finns?

Till sist kan jag meddela att nya boken PATRIARK är färdig för korrektur och testläsning. Planerad utgivning är maj 2018.

Nu ska jag fokusera på bok tre i serien, RESNING. Den är förhoppningsvis tryckt 2020.

Jag ska även skriva boken som är delvis sann, Mörkrets Lag.

//LiseLotte Divelli

 

Redigeringskoma

Kapitel 32

Colored Words Top Secret Inside Circle With Ribbon Scroll, Stars And Crown Graphic Grungy Colored Ink Rubber Stamp

Jag har hamnat i stadiet av författarskap där inget annat än slutredigering görs. Inget bloggande, inget nyskapande, och framförallt inget socialt liv. Gå på krogen…not so much. Jag är innerligt trött på mina karaktärers liv och konflikter. Deras beslut och handlande. Osäkerheten över om boken är tillräckligt bra är ständigt närvarande, men jag tror den håller.

Ett tecken på att jag närmar mig slutet av skapandet är att nästa bok börjar ta plats. Trean kommer börja med ett bokstavligt slag i magen. Vem som drabbas är hemligt.

Om jag lyckas hålla planen kommer utgivningen av Patriark ske i maj. Omslaget är gjort, i alla fall framsidan. Baksidestexten ska finslipas, något som är oerhört viktigt, och inte får slarvas bort. Man har sju sekunder på sig för att fånga läsaren.

Jag återkommer här i bloggen efter min deadline när Patriark ska iväg för rättning och korrektur.

Dags för lite allvar

Kapitel 31

Av en händelse – arrangerad, eller ej – fick jag ta del av information i början av augusti via messenger där personen i fråga tackade för mitt stöd, att det jag hade skrivit har hjälpt många kommuninvånare, och gett dem styrka. Det är en skön känsla att hjälpa.

”Vad menar du, vad har jag skrivit?” frågade jag förvirrat.
”Ja, det du skrev i tidningen.”
”Blev det publicerat?”
”Ja, i nummer fyra, i februari.”

Alla hotfulla situationer som har inträffat efter februari fick sin förklaring. Lite arrogant har jag trott att mina blogginlägg varit orsaken, men icke. Som ni kan se på den bifogade bilden av min artikel skräder jag inte orden. Inte ett dugg. Jag står för vartenda ord. Men jag fick aldrig information om att artikeln med mitt namn publicerades.

 

preview

Är fotot otydligt skriver jag av artikeln här:

Faran med en etablering av Hells Angels i Ale kommun är störren än vad många kan inse. Mc-folket försöker hamra in myten att kriminaliteten försvinner i områden de invaderar.
Vilken kriminalitet?
Det är inte Vilda Västern i svenska villaområden, framförallt i barntäta områden. När man kräver svar på frågan om vilken kriminalitet som ”enligt deras statistik” sjunker, finns inga svar. Är det stulna gräsklippare det handlar om, den som står inne i grannens garage?
Det som däremot garanterad kommer hända, är att andra klubbar besöker Hells Angels för fester och andra möter. Det kommer bli bråk, konflikter och kriminella aktiviteter utförda av klubben själv.
Hells Angels är inte ett gäng karlar som samlas för att dricka bira, mecka hoj och grilla korv. Via sin advokat arbetar de väldigt hårt för att sprida den myten.
Hells Angels är ledande inom svensk organiserad brottslighet. Både de själva och deras farligaste underklubbar expanderar och köper fastigheter på orter där vanliga människor omedvetet tvingas agera sköld gentemot beväpnade polisinsatser. De gömmer sig bakom den grundlagsskyddade föreningsrätten, vilket ger dem ett oerhört juridiskt övertag. Det här är något jag har skrivit om i min blogg.
Hells Angels hävdar även att huspriserna går upp i värde när de ockuperar lokaler i tätbebyggda villaområden. Finns det några bevis på det? Jag hävdar snarare att Stockholmssyndromet inträffar, det blir en variant av Djävulen man känner.
Till Ale kommun vill jag bara säga: gör allt ni kan för att förhindra en etablering av ännu ett Hells Angels-chapter.
Allt ni kan.

LIseLotte Divelli
Författare och erfaren från ett liv i sfären kring Hells Angels.  

 

Mörkrets Lag – utgivning 2019

Kapitel 29

Omslag Mörkrets Lag - copyright

Nu ska jag göra något som får bära eller brista. Grundbilden för en icke färdigskriven bok är äntligen klar och jag offentliggör den här. Jag behövde få ut den ur systemet, den kreativa delen av hjärnan som inte släpper taget, och jag har suttit i timmar och provat nya färger och effekter. Det som jag kommer överlåta till ett proffs, min omslagskille, är namn- och titeldesignen.

Mörkrets Lag blir en spännande historia baserad på sanning, vad som hände när jag var tillsammans med en mindre bra person, läs artiklar och tidigare kapitel i bloggen. I verkligheten fick jag inte hjälp av polisen när jag bad om det. Det här blir en alternativ sanning, vad som skulle ha kunnat ske om jag fått hjälp. Frågan är vilken slags hjälp det skulle ha blivit.

De första kapitlen är sanna. Eftersom jag utgår ifrån mig själv är den relativt lätt att skriva.

Under tiden redigerar jag PATRIARK, del två i serien om Rubicon MC, utgivning 2018. Jag förbereder även inför bokmässan i Göteborg. Mer info om det inom kort.

Ha en fortsatt trevlig sommar. 🙂

//LiseLotte Divelli

Bokmässan – monter B08:29

Kapitel 28

58671363-04Efu

Så här beskriver Liselotte Divelli upphovet till sin egen roman Skott:

”För att överhuvudtaget kunna gå vidare i livet efter fängelse och förhållande med en av Sveriges farligaste gangsters, behövde jag få ur mig allt jag visste. Jag har vid ett flertal tillfällen försökt lämna över informationen till polisen, men de har inte varit intresserade. Jag avfärdades mer eller mindre som en lättlurad dåre. Som polisen sa: ”Han (Kalle – pseudonym) har ljugit för att imponera på dig.”
Divelli fick ett förlag som var intresserade av att ge ut Skott, men de ville kategorisera den som sann litteratur, vilket hade blivit lögn. Hon tackade nej. 

Divelli hävdar starkt att hon inte vet vilken av informationen i Skott som är genuin, det finns inga bevis, men hon har levt med personen som erkände allt. Skott är inget litterärt mästerverk, men den är väldigt spännande och får bra omdöme.

19396627_10154639066027036_41795780546722563_n-2

Möt denna intressanta författare i Stockholmsförfattarnas monter B08:29 på Bokmässan i Göteborg. På lördagen från kl 11.

Varmt välkomna till vår monter!

//LiseLotte Divelli

Sommarlov

Kapitel 27

e5b75cd0fd1a2e8a1bb9baa782f47328--addiction-recovery-life-s

Till alla mina följare och fans, bloggen kommer få vila lite, alla behöver vi sommarlov.

Mitt fokus ligger på att färdigställa Patriark och planeringen inför bokmässan.

Fortsätt scrolla ner för att läsa min historia från början.

 

Mvh

LiseLotte Divelli

Äntligen här – ny novell ”Dörren”

Kapitel 26

omslag DörrenDörren – ny thrillernovell Nu är den tillgänglig, en mycket prisvärd historia om att överleva med en stark hotbild över sig. För specifik info, och köp, vänligen klicka på länken. Obs! Den är inte självupplevd. Så här glad blev jag över att se den online hos internetbokhandlarna.

19396627_10154639066027036_41795780546722563_n-2

Soliga hälsningar

LiseLotte Divelli

 

Mord eller självmord?

Kapitel 25

noose

Kapitel 25! Det trodde jag aldrig. Efter kapitel 6 tänkte jag att det räckte, men icke.
Jag har suttit framför skärmen och försökt få ihop ett svulstigt, undersökande journalistiskt underverk, men jag fick lov att ge upp. Alla har sina begränsningar, och det här var ett berg som inte gick att bestiga.
Mina funderingar har mest handlat om hur jag ska formulera det jag vet är så nära sanningen man kan komma utan att vara mc-medlem, till att fungera i ett fiktivt drama. Med tanke på allt jag har skrivit tidigare borde det inte vara så svårt, men ändå fastnade jag i syftet.
Hur beskriver man en faktisk person som blev hängd när han ville ta sig ur sitt röd-vita mc-gäng? Han var den han var, inte särskilt trevlig, men ändå vid liv. Han var bara några månader från att bli pappa. De skulle flytta in i sitt nya hus.

Det gäller att göra honom rättvisa utan att klampa in på ett område där anhöriga kan känna igen sig? Det finns ett flertal familjer därute som tror att deras kriminella familjemedlemmar har begått självmord när det istället varit skickligt iscensatta mord. Och nu pratar vi om dem vars kroppar har hittats, inte de som är försvunna, vars anhöriga aldrig får svar.
Jag har diskuterat konceptet mord/självmord med en fd polis. Han erkände sin frustration över att den här sortens fall inte utreds ordentligt, speciellt när det är så uppenbart att självmord inte har varit lösningen för den drabbade.
I de här kretsarna begår man inte självmord. I de tyngsta klubbarna lever och dör man för sina bröder. Man tar inte livet av sig. Däremot kan de ta livet av varandra, speciellt när någon inte vill vara med längre.
Hemligheterna följer med i graven.

Jag har redan börjat skapa en parallell historia, ett skeende som är snarlikt, men ändå inte.

//LiseLotte Divelli
 

 

Utpressning – i ett annat Åkersberga

Kapitel 24

blackmail

Villaidyll, radhusidyll, skärgårdsidyll. Hur man än vrider och vänder på det förekommer ordet idyll i allt som har med Åkersberga att göra. I stora drag stämmer det. Absolut. Sen finns den andra sidan, den mörka, den man gärna väljer bort.

I dagsläget finns det en ung man, L, en helt vanlig människa utan kriminellt förflutet. Han har jobb, bostadsrätt och en normal familj. Hans ”misstag” var att lita på en tjej vars ex är en av Åkersbergas ökända knarklangare, här kallad C, den första initialen i hans förnamn.

I den här världen är tjejerna ägodelar, nästan likt livslånga slavkontrakt, se tidigare kapitel i bloggen. Även om förhållandet tar slut, är tjejen sällan tillåten att gå vidare utan tillstånd.

C, å sin sida, står i skuld till dem över honom i knarkhierarkin. Han har fått ena armen avbruten, och i förra veckan åkte han på stryk bara för att någon var trött på hans beteende. För att få ihop lite snabba cash bestämde han sig för att L skulle betala honom 10K (tiotusen kronor) i straffavgift för att ha haft sex med hans ex. När L inte betalade har C spridit ut ryktet om skulden till alla småsoldater i Åkersberga, vilket har gjort att hotbilden blivit riktigt allvarlig. Ingen vet, eller vågar ifrågasätta skulden, men alla har fått höra att L är skyldig.

Jag pratade med L i telefonen efter att han varit till polisen och likt dem gav jag honom rådet att INTE betala. ”Vad som än händer, betala aldrig. Då kommer han kräva dig på mer när han behöver cash.”  Det finns ingen logik i det här, det finns bara pengar och knarkskulder, oskyldiga offer och livslånga konsekvenser för någon som inte ens tillhör den kriminella världen. Paranoian över ett okänt hot kommer aldrig försvinna, hur mycket man än resonerar med sig själv. Förnuft och känsla är två vitt skilda saker.

Som sagt: L är INTE skyldig C några pengar, det är en påhittad skuld som är ren och skär utpressning.

//LiseLotte Divelli

Ny novell – thriller

Kapitel 23

Publiceras som e-novell – datum meddelas så snart det är fastställt.

unnamed-7

ISBN 978-91-982884-3-8

Hon är så rädd för honom att hon inte vågar låsa upp. Hon lyssnar genom säkerhetsdörren. Det är tyst, men hon känner hans närvaro.
Hennes tvååring, Lukas, har fått en ny hink och spade och allt hon vill är att kunna åka till stranden. Han skriker i den färdigpackade barnvagnen.
Det enda hon behöver göra är att ta sig till hissen och ut genom porten.
Men vågar hon låsa upp?

Från korthus till sjunkhål

Kapitel 22

I tidigare texter har jag påstått att många av Schjervas medlemsklubbar har blivit tvångsanslutna till Payback. När jag säger det menar jag inte att hoten skett med vapen och våld. Allt som behövs är att någon annan klubb med ett uppbyggt våldskapital kommer på besök; vetskapen om att det kan vara farligt att säga nej.
Varje klubb har ofta fikakvällar då vänner och SBM-anslutna hojåkare är välkomna. Det är då affärer och annat görs upp utan att det märks utåt, olagliga eller inte. Våldskapitalet hälsar på och fikar och den icke anslutna klubben får veta att det vore bra med ett Payback-medlemskap. Varför det är så viktigt för 81-sfären att bygga upp Payback är obegripligt. Kanske storhetsvansinne.

vrednye-svojstva-kofe

Oberoende klubb – ej medlem i SBM. Anonym klubb – vill inte offentligt visa sitt medlemskap i Payback.
I ett tidigare kapitel har jag berättat om Payback Resistance Run – den svenska mc-världens patetiska protest mot polisen. Informationen som jag offentliggjorde tvingade fram en förändring i rutinerna.
I helgen som gick var det äntligen dags för Schjervas nya satsning – Payback Biker- & Familydays!
Helgen blev en flopp.
Mc-folkets barn skulle ju också blandas in i eländet, om det nu ens kom några barn.
Istället för att kunna köra sin protestrunda runt Västerås på raggarfesten, fick de brumma fram i nån undanskymd skog. Det var säkert inte en enda polis där för att bekräfta deras behov av öppen protest mot något som inte finns.
Att Schjerva även blandade in en dokumentärfilmare i sin subkultur var klantigt. Ingen i mc-världen tycker om att visa sig offentligt.
Vem är väl jag att säga vad jag tycker, jag lämnade ju umgänget för snart tre år sen, men jag rekommenderar de som inte vill vara med att lämna Payback. Det är inte särskilt farligt att stå upp mot Schjerva. Hans makt är bedräglig, det spelar ingen roll hur mycket han än slår sig för bröstet.
Tyvärr meddelar han i artikeln på skärmbilden att de kommer jobba hårt för att få upp nästa års deltagarantal. Antingen går ni ur, eller så får ni räkna med att övertalas hotas till att delta och bli filmade, men inte av polisen, utan av någon som gått på myten om sig själv.

unnamed-11
Men kom ihåg att en person som tar till hot, alltid har förlorat diskussionen.

//LiseLotte Divelli

SKÄRVOR – högsta betyg – spännande och hårdkokt

Kapitel 21

Det är så jäkla (ursäkta svordomen) underbart när en viktig person i litteraturvärlden ger min bok Skärvor högsta betyg. Av säkerhetsskäl täcker jag över min väns namn. 

unnamed-8

54936288-jU4Z9 Skärvor finns till bra pris på Adlibris och Bokus. 

Under eventet på Uppsala stadsbibliotek fick jag frågan på vad det är som skiljer mig från andra författare som skriver om mc-världen? Skillnaden är att jag vet vad jag skriver om. Jag går ner på djupet i hur en människa som lever vid sidan av samhället fungerar.  

unnamed-4

Texten på skärmbilden ovan har spridits i alla mina kanaler i sociala medier. PR ni vet. 

//LiseLotte Divelli

Det förflutna – begravt eller inte?

Kapitel 20

bookclub_de_badass_cartes_postales-r0eef54c34529442ab520a942ac39be6c_vgbaq_8byvr_324

Det här blir ingen bloggtext om mc-världen, eller vem vet, de kanske drabbas ändå. Istället handlar det om mitt författarskap, och om vad som är på gång.  

Jag vet när det exakta ögonblicket som boken är klar – detta trots att månader av redigering återstår. I det här fallet gäller det ”PATRIARK”, fortsättningen på ”SKÄRVOR”.

När boken är klar frigörs utrymme för det nya att ta plats. Utan förvarning dimper en ny intrig ner i huvudet och känslan är fenomenal. Jag har redan en kort skiss, ett synopsis, nerskrivet. Jag kommer blanda det jag vet tror mig veta om hur och när en person av pondus i den undre världen försvann, troligtvis mördad, med en fiktiv intrig. Mina etablerade karaktärer kommer engageras i det förflutna. Mer än så avslöjar jag inte. 

Den sista delen i min triologi kommer kanske heta: ”TREAN”. Titeln/namnet TREAN har dubbla betydelser. Svar finns i min bok SKOTT, boken som Hells Angels inte vill låtsas om. 

58671363-04Efu

Vänliga hälsingar

LiseLotte Divelli

Teaser – utdrag ur Patriark – utgivning 2018

Kapitel 19

Hej, det var ett tag sedan.

shocking book

Idag ska jag inte skriva om det jag brukar göra. Istället vill jag dela med mig av ett utdrag ur fortsättningen på min bok Skärvor – titel Patriark – utgivning 2018.

Klicka här: Patriark för att komma till pdf-ikonen på hemsidans förstasida.

Varmt välkomna!

LiseLotte Divelli

Pengar in…och som tar vägen vart?

Kapitel 18

dollar-2091739__340

HELLS ANGELS ÄR INTE OSKYLDIGA MISSFÖRSTÅDDA MÄN! (Nu slog jag näven i bordet) Hela 81-sfären består av kriminella organisationer, en av de mer snabbväxande grupperingarna av organsierad brottslighet vi har i Sverige. Alla vet det, alla förutom Peter Schjerva som kämpar sig blå för övertyga folk om att Hells Angels med anhang är som vanliga människor. Tyvärr är vår lagstiftning än så länge otillräcklig för att på allvar kunna hindra etableringarna. Jag upprepar mig om justeringar av föreningsrätten, men det är en viktig fråga för oss alla.

20170329_005336

På skärmbilden ovan har Schjerva exponerat summan det kostar för att bli medlem i Payback. Frågan är om någon av anhängarna, eller skattemyndigheten, har ifrågasatt var medlemspengarna hamnar. Är de ens redovisade? Mig veterligen är det 146 klubbar som har betalat premium-medlemskap. Det ger Schjerva – eller Payback – intäkter på minst 146K. Schjerva har stolt proklamerat att Payback har en jourtelefon kopplad till en advokatbyrå, troligtvis till samma advokat som är medlem i en underklubb till Hells Angels. Jour-numret ska vara ett viktigt verktyg för den ”oskyldiga” bikern som stoppas och trakasseras av en dumsnut. Men om man de facto behöver juridisk hjälp måste advokatarvodet betalas ur egen ficka. 

Vad är då syftet med Paybacks medlemsavgift? Betalas den ut som redovisad lön till Schjerva, och då förhoppningsvis med skatt och sociala avgifter? En hemsida kostar pengar, men inte mer än premium-avgiften för två klubbar. Eller sparas pengarna i grisen för framtida behov? 

Hur många av de 146 klubbarna som betalar full avgift har gjort det under tvång? Påtryckningar och hot är vardag i de här kretsarna, och det mest effektiva är hotet om att skada familjer och nära och kära…och då återkommer vi till mantrat som de stackars mc-killarna upprepar till förbannelse: ”Man skadar inte kvinnor och barn!” 

Vilket ju inte stämmer, se tidigare kapitel. 

  • Schjerva påstår fortfarande att Tysklands förbud gällande ryggmärken för mc-gäng även innefattar supportmärken och tatueringar. Han fortsätter alltså att sprida fake news – lögner.  
  • I 81-sfären ingår Hells Angels – HAMC, Red&White Crew – RWC 81, Red Devils MC – RDMC. Alla är skyddade av svensk föreningsrätt.  

Båda böckerna finns till förmånliga priser på bland annat Adlibris och Bokus.

54936288-jU4Z9Spännande vårläsning, en realistisk skildring av utanförskap. 

58671363-04EfuEn spänningsroman om organiserad brottslighet i Stockholm. 

Soliga hälsningar

LiseLotte Divelli

Schjerva hakar på trenden med fake news

Kapitel 17

20170319_033225

Peter Schjerva går ut hårt i nättidningen bland sina sektanhängare. Nu är han på korståg  genom att oroa alla om att domedagen för mc-klubbar närmar sig. Tyvärr, eller tack och lov, har han fel. Hans ”fakta” är felaktiga, eller så skapar han sin egen sanning. FEL FEL FEL (klicka gärna)

20170319_023115

Jag skrev ett helt annat inlägg igår, men en trovärdig källa informerade mig omedelbart om att Scherjva går ut med falska och inkorrekta detaljer. Jag fick redigera, skriva nytt, göra rätt. Förbuden gäller bara västar med tillhörande märken för klubbarna som avses. Ej supportartiklar och tatueringar.  

20170319_023504

Bilden nedan är extra tragikomisk eftersom mc-västarna redan är prydda med allsköns diverse symboler. En mc-medlems hela identitet sitter i tygmärkena. Att sedan ha mage att hävda samma utsatthet som den judarna tvingades in i, visar bara på okunskapen som existerar i de här parallella utanförskapen. Det är lätt att rycka på axlarna åt det här, men det är mer komplicerat än så, speciellt när gängen lever efter egna lagar och regler. Med tanke på tonårsgängen som härjar i förorterna måste skärpningar ske på alla plan. Tonåringarna som överlever sina krig kommer organisera sig, eller värvas in i det redan etablerade.

20170318_175022

Inom svensk ”biker-kultur” haglar ständigt jämförelsen mellan judar mot nazister – (stackars) bikers mot svensk polis. Vi får inte glömma att media i deras ögon är uppköpt av polisen, allt för att svenska invånare ska lära sig vilka demoner Hells Angels är. Hitler måste vara vid liv, kriminella mc-gäng har ju gudbevars blivit lika utsatta som judarna var under andra världskriget. 

20170318_175102

Personligen blir jag stolt över att mitt arbete för att få igång en debatt om justeringar i föreningsrätten skapar oro, och därmed förhindra en okontrollerad utbredning av mc-gäng/organiserad brottslighet. Jag vet inte om någon därute lyssnar, eller om en sådan justering nånsin kan bli politiskt aktuell, men om mc-gängen vill tro det, inte mig emot.

20170318_174734

Jag ska passa på berätta att min föreläsning för blivande socionomer och poliser på Södertörn gick bra. Jag delade med mig av mina livserfarenheter och svarade ingående på frågor i specifika ämnen. Det är något jag gärna gör igen. Efter att jag i december utsattes för sabotage och försök till en attack bad jag polisen om hjälp, men fick höra att jag får skylla mig själv som bloggar. Jag tror att hela 81-sfären (SBM) anser att jag är besvärlig. Det förekommer en viss hotbild, men den sker utan öppet uttalade hot. Istället är det påminnelser via nätet och längs mina promenadstråk.  
I ärlighetens namn är det roligt att skriva om det här. Kanske inte alltid smart, men ändå roligt. 

//LiseLotte Divelli

Korthuset börjar falla

Kapitel 16

20170129_021843

(bild: skärmdump från inlägg på Payback)

Jag börjar påverka, och jag känner mig väldigt stolt. Expert = jag tackar och bockar. Någon (Peter Schjerva) är rädd och arg, inmålad i ett hörn. Han skriver inte ut mitt namn, han vet att jag kan min sak.  

  • Jag tillåts att offentligt…. 

Kvinnosynen talar för sig själv. Ja, jag tillåts för att vi har yttrandefrihet, något han själv gapar om. Jag vet att jag är kvinna, och att det är svårt att hantera en sån som jag, men jag har ändå rätt att yttra mig. Han drar sig inte för att själv hänga ut kvinnor och män som står i vägen, nu senast en kvinna som gör allt i sin makt för att förhindra att Hells Angels får en ny lokal i Karlstad. 

  • ett nazistinspirerat propagandakrig…

Vore det inte så tragiskt skulle jag skratta högt. Jag förstår inte ens meningen. Allt jag vill är att föreningsrätten justeras så att inte kriminella organisationer kan utnyttja systemet och kosta samhället enorma summor pengar. 

Det är klart att jag vill ha fler läsare. Mitt jobb är att skriva böcker och att sprida information om en fruktansvärd värld som få vågar prata om, samt har insyn i.  

Om du är medlem eller anhörig i mc-världen och vill ha ut din historia om hot och/eller tvång går det bra att mejla mig, eller pm:a via Facebook. Endast seriösa personer. 

//LiseLotte Divelli

”Våld mot kvinnor och barn”

Kapitel 15

article-2678150-1f5581ec00000578-576_634x187

Nu tänkte jag skriva om termen som buset använder sig av när polisen är för effektiva. Många män inom mc-världen, nazismen och Sons of Odin skanderar om våldet mot kvinnor och barn. Vi ska skyddas mot än det ena och än det andra. Många av dem som på eget bevåg ska skydda oss mot nån slags fiende är själva dömda för våld mot kvinnor. 

En av fördelarna med att skriva om mc-världen är att personer som inte vågar prata öppet om våld, hot och tvång hör av sig till mig. För ett tag sen fick jag reda på att en man inom 81-sfären har misshandlat sin sjuka, sängliggande mamma i åratal. Ingen har vågat ingripa. Den mannen är stolt medlem i Payback, fackföreningen som skanderar att polisen ska satsa på, och förebygga, våld mot kvinnor och barn.  
Nu vet vi ju alla att den frasen används för att fokus ska flyttas bort från buset själva, inte att de verkligen bryr sig om att våldet sker.

När jag själv drabbades var jag så manipulerad att jag inte riktigt förstod vad det var som hände. Och jag är ändå en skapligt intelligent person. Än idag försöker jag bena ut om jag verkligen blev misshandlad eller inte, trots att jag vet att så skedde. Den gången bröt jag mot alla gangsterregler som finns och bad polisen om hjälp, men blev avvisad från polisstationen. När jag ringde kvinnojouren frågade de om jag hade fått blåmärken, vilket jag inte hade. Jag hade ”bara” en bula i huvudet efter att ha kastats ner i sängkarmen. Det var första gången jag fick stryk, men inte den sista. Jag tvingades till sex varje dag, annars blev det bråk. Motståndet nöttes ner och till slut var det bara att ställa upp. Kvinnojouren blev ingen hjälp.
Jag vet vad jag pratar om. Jag har varit utsatt och tvingats stänga av normala reaktioner för att överleva. Jag hade ingenstans att ta vägen, och jag kunde inte flytta. Jag kom inte undan. Vårt destruktiva förhållande blev ett kaos av trygghet. Jag visste vad jag hade, vem jag hade, och hur vi fungerade ihop. Vi blev en egen ö-liknande nation utan insyn. Han gjorde så att jag inte behövde bära hela världen ensam, han – gangstern – gjorde det åt mig. Han formade om hela min personlighet, och jag håller fortfarande på att försöka sätta ihop delar jag trodde mig ha förlorat.

Det är alltid enklare att låta någon annan bestämma, speciellt när ens självständiga personlighet har skrapats bort till ett ingenting. Det är en av anledningarna till att det är så svårt att nå tjejer och kvinnor i de här destruktiva världarna.

Jag kommer med glädje dra mitt strå till stacken. Jag har blivit tillfrågad att, tillsammans med Fryshuset och Cides, föreläsa på Södertörns högskola för blivande poliser och socionomer. Vi ska berätta om tjejer i gängkriminalitet. Det är ett slutet event, och för min egen säkerhet skriver jag inte ut datum och tid.  

Jag återkopplar efteråt; om det blev pannkaka, eller om jag lyckades förmedla några av mina erfarenheter.

//LiseLotte Divelli

Föreningsrätt för alla?

20161226_222003

(Privat bild)

Kapitel 14

För några veckor sedan var jag på ett trevligt möte med olika föreningar inför Täby Kulturfestival i april. Vi satt i Tibble kyrka och diskuterade olika upplägg. Jag iakttog de närvarande; ryggraden i svenskt föreningsliv. Det var äldre damer som syr lapptäcken. En annan spelar med stolthet sina blåsinstrument. Det var konstnärer, vikingaskepp-entusiaster, författare och musiker i en allsköns härlig blandning. 

Olika föreningar – olika intressen – olika kostnader för samhället. 

Jag drar givetvis paralleller till mc-gängen som gömmer sig bakom föreningsrätten. Oförtröttligt hävdar Peter Schjerva att ALLA mc-klubbar, även de enprocentiga, är jämställda med övriga svenska föreningar. Han slår sig tomt för bröstet och faller innan startskottet har smällt. Han vill att alla ska tro på att deras kvot av kriminella medlemmar är att jämföra med antalet kriminella i vanliga föreningar. Ja, jag vet, det är skrämmande och skrattretande på samma gång. Problemet är att han och hans anhängare verkligen tror på sina inbillade fakta.

Mitt självpåtagna jobb är att belysa en värld som kostar samhället enorma summor. Schjervas arbete är att normalisera ett utanförskap som lever på utpressning, smuggling, trafficking, droger och vapen. Det spelar ingen roll hur mycket han påstår att Hells Angels och deras underklubbar är hederliga män som grillar korv och meckar hoj, inte när de själva målar in sig i hörnen på sina avspärrade innergårdar. Han vill få det att låta som att betala skatt är en ynnest, och ingen skyldighet. Tack och lov är det inte så många som han inbillar sig som vet vad en biker är. Vanliga människor ser det som syns, mc-killar som skrämmer och hotar bilister längs vägarna. Jag har sett det med egna ögon.

 20161226_210031

Visst går det att lagstifta för exempelvis hårdare vapenregler, men för att komma åt den organiserade gängbrottsligheten måste det gapande såret skäras rent inifrån och ut. Den grundlagsskyddade föreningsrätten utnyttjas, vilket bör tas upp på agendan. Hur det ska gå till vet jag inte, jag är varken politiker eller jurist, men frågan måste börja diskuteras på allvar. 

Hells Angels MC – skyddade av svensk föreningsrätt

Red Devils MC – skyddade av svensk föreningsrätt

Red & White Crew MC – skyddade av svensk föreningsrätt

//LiseLotte Divelli   

Riktat sabotage

Kapitel 13

Nu har det börjat! Jag har lyckats reta upp någon eller några tillräckligt för att drabbas. I jämförelse med andra attentat i samhället är kanske sönderskurna däck inte så allvarligt, men det här var riktat mot mig. Jag vet inte om det är en varning, ett hot eller ett straff. I vilket fall så väljer jag att inte bli rädd. Nya tidningsartiklar är på gång. Böcker skrivs. Bloggen växer. 

I flera dagar hade jag en föraning om att något var på gång. I onsdags förmiddag gick jag ut med hundarna för att åka till skogen och såg att tre däck på lånebilen var sönderskurna. Givetvis ringde jag in en anmälan, och därefter ringde jag till bilägaren. På onsdagskvällen skrev en granne till mig att hon blivit hotfullt bemött i den mörka lillskogen bakom huset. Killen hade stått knäpptyst i regnet, och gått efter henne utan att säga något. Han hade ingen hund, den största anledningen till att överhuvudtaget befinna sig där. Samma kväll var det någon som skar sönder fjärde däcket på min lånebil. Det som jag anser är allvarligt är att gärningsmannen kom tillbaka en andra gång, men jag vet inte om killen i skogen är samma person. 

Det finns några alternativ: 

  • att gärningsmannen är killen som hotade en vän till mig, en ung tjej. Han spred grava lögner om henne i samband med att hon skulle vittna i tingsrätten. Jag körde gladeligen dit henne när hon var för rädd för att ta tåget. 
  • att gärningsmannen tillhör gänget som säljer knark i lillskogen, och som jag har medverkat till att mota bort. De är smarta nog att se vilken bil jag har kört, men korkade nog att inte kolla ägaruppgifterna innan däcken skars sönder. 
  • De jag har bloggat om i tidigare kapitel, men jag tror inte att de sänker sig till att skära sönder däck.  

Om jag inte har haft med polisen att göra innan sabotaget, så har jag det nu. Anmälan kommer läggas ner, men den är i alla fall registrerad. 

Knarkhandeln i skogen har skett öppet, både utanför min balkong och i skydd av den igenväxta skogen. Många av Åkersbergas tonåringar har sprungit här och handlat, även vuxna människor som låtsas sitta vid förrådet bara för att. Det är nästan roligt att sitta och titta. En av gärningsmännen är en minderårig person som alla tonåringar känner till, och som alla är rädda för. Han bär kniv och har huggit ner minst en person. Jag har personligen inte ringt polisen när handeln sker, de hinner ändå inte fram i tid för att ta killarna på bar gärning, men jag har fotograferat. Jag har felanmält skogen till kommunen, vilket kanske låter konstigt, men för att få den röjd och utgallrad måste det göras så. Andra boende ringer polisen. Områdets barn vågar inte gå upp till lekparken längre. Klipporna används som uteplats för att röka cannabis, eller vad det nu är de använder. Stenar och träd är taggade (klottrade) med gängets id. Likt kackerlackor har de invaderat området. De tror att ingen ser, eller att de är så pass farliga att ingen vågar agera, men de bor inte ens här och är inte så himla osynliga. Kommunen är fullt medvetna om problemet med drogförsäljning längs hela Bergavägen. 

5937800_69

Om priset blir några däck, så må det vara hänt. 

Kontaktannons

Kapitel 12

För två år sedan skrev jag en satirisk kontaktannons för att beskriva kraven som ställs på kvinnor inom mc-världen, och troligtvis inom många andra grupperingar. Jag trodde att jag hade raderat den, men igår hittade jag den i gamla laptopen. För två år sedan publicerade jag den via en annan bloggare, under pseudonym. 

De här människorna använder begreppet traditionella värderingar. De ser gärna på sig själv som krigande vikingar, vilket gör det extra roligt. Kvinnor på vikingatiden var mer jämlika än vi är idag, något de har missat. Jag har skrivit lite om det här i tidigare kapitel. 

stock-vector-cartoon-funny-character-viking-vector-illustration-364462511

Dominant kärleksfull man med traditionella familjevärderingar söker kvinna med stora bröst.

Om mig:

Efter dåliga erfarenheter med en missbrukande mamma till mina barn söker jag kärleken igen. Är du nyfiken på det jag har att erbjuda; tveka inte, mejla ett svar.
(Jag har gått livets hårda skola och har fått hjälp med stavningen.)
Jag arbetar som frilansande konsult i en tätt sammansatt firma. Hos oss kommer alltid heder och lojalitet först. Vi är en förening och delar demokratisk upp vinsterna i en strikt hierarki. Allt kontant. När pengarna flyter in blir livet roligare att leva. Vi jobbar främst med säkerhetsuppdrag. Frågar du om vad vi gör får du inga svar, men det gör inget, du lär dig snabbt att inte fråga.
Mina tider är oregelbundna, men jag förväntar mig att du finns hemma när jag behöver dig. Just nu har jag ingenstans att bo, men tillsammans med dig vill jag slå ner nya rötter, det spelar ingen roll var. Allt jag behöver är att du har en bostad utan tjafs om hyran.
Jag är en givmild person. Ibland hittar jag nya vitvaror och elprylar längs vägen. Du kommer alltid ha nytt och fint hemma.
Jag är hel och ren och trivs bäst i firmans kläder, även om det alltid hänger en kostym nånstans i garderoben.

Jag söker:

En ung, långhårig kvinna med stora bröst, gärna smal, vältränad och fräsch. Du ska lägga tid på ditt yttre och alltid vara sexig för mig. Du måste alltid vara villig, när jag vill, var vi än är. Med dina tre möjligheter bör du alltid kunna tillfredsställa mig.
Alltid redo, som scouterna säger.
Du får inte vara svartsjuk; jobb och firma kommer alltid i första hand. Onsdagskvällar viks åt vårt obligatoriska personalmöte.
Tatueringar är inget hinder, tvärtom, jag har själv några stycken. Många av dem sitter på halsen och i ansiktet, men de är snygga.
En av kollegorna gaddar billigt, det är bara att säga till om du vill ha.
Du måste ha ett heltidsjobb för att kunna ge mig och min tillvaro stadga. Du sköter ekonomin hemma med räkningar och mat. Mina traditionella familjevärderingar handlar om att du sköter hemmet och att jag tar hand om resten. I den frågan vill jag varken kompromissa eller tjafsa. Jag tycker inte om bråk hemma, så blir det bråk beror det på dig, inte mig.
Du får gärna gå hemifrån, någon annanstans än till jobbet, men för din egen säkerhet måste jag veta vart du går, vilken tid du är hemma och vilken resväg du tar. Du får aldrig stänga av mobilen och måste alltid vara tillgänglig.
Du kommer aldrig någonsin behöva vara rädd längre. Händer det något, vad som helst, säg till. Jag och mina kollegor löser problemet.
Regler att följa:
Du får aldrig mer ringa polisen.
Du får aldrig mer prata med polisen.
Du får inte ha någon som helst positiv åsikt om polisen eller anse att de fyller bra funktioner i samhället.
Du får inte ha någon polis i släkten.
Vi kommer kolla upp allt du säger och märker om du ljuger.
Polisen är ständigt ute efter att trakassera firman, jag tror att de är avundsjuka på vår säkerhetspolicy. Jag är alltid oskyldig och har inget att dölja. Jag betalar till och med bilskatt.
Polisen står överallt, du kommer snart lära dig att se dem.
ACAB!
Okända ansikten kan vara civila poliser. Nya bekantskaper utanför hemmet som bemöter dig trevligt kan vara civila poliser. Firman är för framgångsrik för att polisen ska kunna låta bli att hitta på lögner om oss, och de gör allt i sin makt för att missbruka sin förtryckarverksamhet mot oss oskyldiga knegare.
De andra fruarna välkomnar gärna en ny tjej i gemenskapen. Du måste bara lära dig att tänka på vad du säger, hur du pratar och vem du pratar med. Skvaller är inget vi sysslar med inom firman, men allt du hör från de andra fruarna får du aldrig föra vidare.
Livet med mig och mina kollegor kommer bli din nya familj. Din gamla familj blir ditt förflutna. Du kan aldrig berätta något om mig för dem, trots att jag bor hos dig.
Du får gärna ha egna barn.
Du ska vara flexibel, kunna packa snabbt och följa med på resor med kort varsel. Att sköta om ditt arbete blir ditt ansvar. Nästan varje helg är det fest någonstans i Sverige. Jag kan lova dig nya vänner med en oerhört stark gemenskap. 

Du får inte vara nykterist, även om det är bra om du kör mig till och från festerna.
Jag älskar en tjej med intelligens och egna åsikter. Snart kommer vi två att bli en, och så även våra åsikter.

Med stora förhoppningar om att träffa den rätta.
Vilda Vikingen.