Farlig är inte alltid farligast

Kapitel 4 

Det finns många trevliga och skattebetalande bikers i Sverige, människor som brinner för mc-intresset, och som ändå är med i SBM-anslutna klubbar. Efter att jag lämnade umgänget är det dem jag saknar, men i den här världen är det antingen eller. Det finns inget mellanting.

SBM = Svenska Biker Modellen

gangster-baby

Ett fåtal mc-klubbar lyckas hålla sig utanför SBM, och ett flertal som ingår i sfären är inte kriminella. De har bara inte orkat stå utanför kravet på medlemskap. Sen finns klubbarna som gömmer sin organiserade brottslighet bakom den grundlagsskyddade föreningsrätten. Det är dem jag skriver om här.
Ett utanförskap innebär att man som person eller organisation har placerat sig utanför det vanliga samhället. Jag ska försöka beskriva hur ett utanförskap är, och fokusera på deras parallella existens i ett annat slags Sverige.
Deras värld är inte exotisk eller spännande på det sätt som porträtteras i exempelvis Sons Of Anarchy. De finns inga nakna kvinnor i drivar på bardiskarna, bara slitna kärringar som dreglar framför unga killar i Hells Angels-väst.
Verkligheten är en trött och hårt styrd diktatur. Högst upp tronar Hells Angels över sina underklubbar; chapters, även om de själva hävdar sig vara en demokrati. De avskyr den nedsättande benämningen mc-gäng. De är mc-klubbar. För dem är det en oerhört viktig distinktion. Inom Svenska Biker-Modellen, SBM, hävdar Hells Angels och deras ”fackförening” Payback att alla medlemmar har lika stor rösträtt på mötena. Enligt dem är upplägget rättvist. Hells Angels tar bara på sig ansvaret för sin rösträtt, ynka 5%, vilket i deras egna ögon säkert stämmer. I verkligheten är det dock Hells Angels som har avgörandet i alla frågor, och inte olika underklubbar eller enskilda medlemmar. Ingenting som rör ämnet trademark av logotyper eller klubbfärger sker utan att Hells Angels har sagt sitt. Man får aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, inkräkta på något som är varumärkesskyddat av Hells Angels. Det fick en konstnär i Skåne bittert lära sig.
Motsträviga klubbar pressas att ansluta sig till SBM. Om någon av klubbarna använder västar eller märken utan tillstånd kan de förlora allting. De kartläggs och hotas, även anhöriga och närstående. Väldigt få klubbar klarar av att stå emot trycket och därför växer SBM stadigt i medlemsantal. Hells Angels åberopar själva att SBM startades för att styra upp det som växte vilt på 90-talet; mc-klubbar utan struktur. Utan SBM kan vem som helst starta en mc-klubb och ränna runt på stan i diverse olika västar. Visserligen kan man göra det ändå, men då får man vara beredd på otrevligt besök.
I Sverige har vi en grundlagsskyddad föreningsrätt, anledningen till att de flesta mc-klubbar startas upp som föreningar. Det är ett smart upplägg för att undvika den juridiska benämningen kriminell organisation, vilket gör att klubben inte kan klassas som organiserad brottslighet. Deras självrättfärdiga syn på sig själva motiveras med att det i alla svenska föreningar finns kriminella element. Hells Angels jämställer sig och sin kriminalitet med exempelvis scouterna och Lions. Jag vet ärligt talat inte om de verkligen anser att det är så, men det är så de resonerar via sin fackförening Payback.
De SBM-klubbar som har råd arbetar oavbrutet via advokater för att inte kategoriseras som kriminella organisationer, vilket skulle ge polisen större möjlighet att kontrollera eländet. Via rättsystemet slåss de ständigt för att få rätt i olika paragraffrågor. Polisen JO-anmäls till höger och vänster, vilket betyder ökade kostnader för skattebetalarna. Som medborgare i Sverige har vi rätt att få vår sak prövad i rätten, men att älta paragraf efter paragraf känns överdrivet och mest ett skrik på uppmärksamhet.
Problemet med deras självbild är att de vet att kriminalitet är ett lagbrott, men att de inte anser att det är fel. De har själva placerat sig i sitt utanförskap, även om de gnälligt skyller på myndigheternas svek, och då framförallt på polisens trakasserier. Det är polisens och samhällets fel att de begår brott. Det är polisen som har gett Hells Angels dåligt rykte och tvingat in dem i deras utanförskap.
De anser sig inte ha skyldighet att betala skatt eftersom myndigheterna samarbetar med polisen för att förstöra deras liv. Det är polisens fel att anhöriga till mc-medlemmar sägs upp från arbetsplatser, eller vräks från bostäder. På sin höjd kan de betala vägskatt. Trots det ska de ha rätt till allt som ingår i ett normalt samhälle; skolor, omsorg och sjukvård.
Mc-gängen hävdar på fullaste allvar att organiserad brottslighet inte existerar i Sverige, att det är något som polisen har uppfunnit för att få fortsätta trakassera dem.
Peter Schjerva piskar upp stämningen med artiklar och kommentarer som är fulla av gnäll, hot och okunskap. De skriker ut sina ACAB och att snutarna minsann ska sättas fast. Högt och tydligt ältar de sitt hat mot myndigheterna. Polisernas för- och efternamn läggs ut, och i vissa perversa fall även numret på polisbrickan, men de ”stackars” mc-medlemmarna benämns aldrig med något annat än xxx. Ingen klubb vågar lägga ut sitt namn och även där blir det xxx. Allt jag kan känna när jag läser de dåligt skrivna artiklarna är att ingen såg smågrabbarna i sandlådan. Ingen ingrep innan det var försent. Småbarnsfasonerna sitter kvar, men numera är de stora och farliga.
child-s-prisoner-criminal-convict-jailbird-costume-boys-small-4-6

De slår hårt.

Payback, eller Peter Schjerva, anser på fullaste allvar att mc-klubbarnas utsatta existens går att jämföra med judarnas lidande under Hitlers naziststyre. Nazisterna är i det här fallet synonymt med svenska polisen.
När Australien och Tyskland vågade kriminalisera mc-gäng, supporters och anhöriga, glödde tangenterna hett. Artikel efter artikel spydde ut galla över stöveltrampen från nazisterna (polisen) som närmade sig det stackars mc-folket.
Motsägelsefullt försöker Schjerva pressa sina följare att inte rösta på SD, att deras politik är förödande för den kriminella ”kulturen”. (Nu är jag lite modig som benämner deras så kallade kultur för kriminell, vilket den är, men inte i juridisk mening.) Däremot är de flesta anhängare och medlemmar i mc-världen rasister av icke skådat slag. Samarbetena över blockgränserna handlar om pengar, inte om ideologi. Blockgränser = gäng från olika etniska bakgrunder, där även nazister ingår. Samarbete = knarkhandel, trafficking, vapenhandel etc. De enda som står vid sidan om är gängen som vägrar lyda under Hells Angels.
Sådant här gör deras jämförelse med judarnas lidande mer än skrattretande. När jag berättar valda delar om det här för vanliga människor är det nästan ingen som tror mig.
I inlägg efter inlägg på nättidningen gapas det över att media springer polisens ärenden, att media ensidigt matas med en felaktig bild av oskyldiga Hells Angels-medlemmar. De anser att vanliga människor är avundsjuka på deras livsstil, men att media färgar allas uppfattning om bikers till det negativa. Jag hade ett jättebra förslag, nämligen att om de är så himla oskyldiga, varför inte öppna upp grindarna för möten mellan media och vanliga människor. Men det skapade rädsla och gnället startade direkt. Deras välbevarade och slutna kultur fick inte riskera att exponeras. Bristen på logik är skrattretande.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

En av sektmedlemmarna – en fanatisk följare till Schjervas idioti – uttalade i nättidningens flöde att Beatrice Ask borde avrättas med ett nackskott. Jag har ingen skärmbild över den konversationen, men då jäklar röt jag till och sa ifrån.
En annan hävdade att när hela bikerkulturen vinner över polisen så ska snutarna få se på så mycket skit att kriget i Syrien kommer likna en sandstrand. Men det fanns ingen närmare förklaring på vad det är för slags krig som polisen ska förlora. Där har jag heller ingen skärmbild, men den gången svarade jag med ett enkelt: ”Har du varit i krigets Syrien?”
Jag fick inget svar.
När jag gav mig in i det här umgänget igen, och Schjerva försökte värva mig till ett engagemang i nättidningen/fackföreningen, påpekade jag bristerna i deras upplägg. Det första jag gjorde var att erbjuda mig att redigera de dåligt skrivna artiklarna. Förorättat avböjdes förslaget. Kvinnosynen är låg, och jag hade fräckheten att ifrågasätta hans texter och livsverk, vilket blev för mycket. Ingen ville lyssna eller utveckla något som sitter fast i en oerhört trist rundgång. Men någonstans var han ändå attraherad av min förmåga att kunna sätta ihop skrivna ord till meningar, och han ville att jag skulle hjälpa till, men bara på hans villkor.
Som jag skrev i tidigare kapitel sökte jag tillhörighet och sammanhang. Jag jobbade hårt för att kunna acceptera ekvationen i det som Schjerva och hans lärljungar predikade, men det gick inte.
Han hotar även öppet journalister och författare som inte tycker likadant. Visserligen skrev han det i ”sagans form”, men det var bara för att han inte vågade stå för det han gör. Offentligt ifrågasatte jag det han gjorde, och det tog inte många kommentarer innan han tappade fattningen. Om jag inte minns fel var det i februari eller mars 2015. Efter det tog jag bort honom från min vänlista. Det var för mig ett viktigt steg i frigörelsen från utanförskapet, men det kostade mig umgänget med min kvinnliga mentor, Tant S. Så fort jag berättade att jag tagit bort Schjerva från Facebook sa hon ”hejdå, hörs sen”, och lade på luren. Inte ett ljud efter det. Så ”stark” är lojaliteten och pratet om systerskap.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En av de viktigaste aspekterna för lojaliteten och sammanhållningen bland kriminella grupperingar är förmågan att inte prata bredvid mun. För att hålla människor i schack får man ibland ta del av viss information, trots att framförallt kvinnor inte ska bli inblandade. Kruxet är att man aldrig vet om det man hör är sant eller falskt. Det är ett slags välbeprövat lojalitetstest. På så sätt vet de exakt vem som har sagt för mycket, och då hänger den personen löst i ö-rådet.

 

Men jag är stolt över att jag räddade en mc-president från att bli mördad över en skitgrej.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s