En sån som jag – mitt i tystnadens öga

Kapitel 10

Allt runtomkring är tyst.
För tyst.  
Människor i min närhet tror mig inte när jag berättar att ingen har närmat sig eller hotat mig efter alla mc-gängsregler jag har brutit mot. Andra avhoppare som medverkar i intervjuer lever skyddade med nya identiteter. Inte jag. Jag har visserligen inte varit informatör åt polisen, men jag har heller aldrig hållit tyst. 
Jag har skrivit om detaljer som det aldrig ska pratas öppet om.  
Jag har blivit intervjuad i en nationell veckotidning i en avslöjande artikel.
Jag deltog i en pod-intervju där jag pratade om mitt umgänge med den slutna mc-världen. 
Jag var med i Österåkers lokalradio för exakt ett år sedan, och dagen efter stod en mc-kille utanför min port och försökte se hård ut, men han såg mest malplacerad ut. Jag frågade om han skulle in till någon. (Vi har portkod.) Han kom av sig och nekade till inviten, något jag redan förstått att han skulle göra. Hur ska en hårding agera när personen han är utsänd för att skrämma inte går att hota?

Jag har fått frågor och åsikter om personer med kopplingar till mc-världen som tycker att jag borde vara livrädd efter mina texter. Jag vägrar dock låta rädslan ta över, eller så är jag så korkad att jag inte förstår riskerna. Vem vet.

I min bok Skärvor beskriver jag utanförskapets mörker på ett realistiskt sätt. En äldre, allvarlig journalist frågade hur jag vågade ge ut en bok som så tydligt fångat den slutna mc-världen och dess psykologi.
Jag hade inga svar på varför jag avslöjar det jag vet, offentligt, annat än att jag måste. Driften är för stark.

Min personliga åsikt är att den svenska föreningsrätten måste ses över. Möjligheten att gömma sin organiserade brottslighet bakom formen av en förening måste kraftigt begränsas. Som jag har skrivit tidigare är en ändring av  föreningsrätten det enda som mc-världen är rädda för. I övrigt finns inga direkta juridiska hinder för organiserad brottslighet att växa. Polisen gör sitt bästa för att dra sina strån till stacken, men buset skrattar bara åt deras ansträngningar.

Kanske är jag otroligt okunnig och naiv i mitt ställningstagande gentemot begränsningen av den grundlagsskyddade föreningsrätten, men jag står ändå för min åsikt. 

Noterat: Alla SBM-anslutna klubbar är föreningar, men de flesta är icke-kriminella klubbar som inte har klarat av trycket att neka ett medlemskap, vilket är både farligt och otryggt för medlemmar och anhöriga. Hells Angels och Peter Schjerva hävdar starkt  motsatsen.

Bandidos är ingen godkänd förening. 

//LiseLotte Divelli

En sån som jag – har lyckats påverka :)

img1469668926367

Kapitel 9

Hej igen, 

En del av framgången med de här kapitlen är att Schjerva, via sin nättidning, slår sig för bröstet och hävdar att mediaexponeringen, vare sig den är positiv eller negativ, bevisar att han växer i anseende. Storhetsvansinnet tar sig nya uttryck via benämningen ”frihetskämpe”. Han öser sitt förakt över att media har börjat skriva mer detaljerat om  Payback, samtidigt som han motsägelsefullt arbetar med att få ut sitt budskap.
Med mina kapitel har jag åstadkommit en viss förändring, framförallt genom att berätta för vanliga människor hur mc-världen fungerar. Schjervas livsuppgift är att sprida sitt gnälliga budskap till allmänheten, men det jag har svårt att förstå är vilken allmänhet det handlar om. Såvitt jag vet struntar vanliga och ickekriminella människor i de kränkta, kriminella ”livets-hårda-skolare” som häckar innanför låsta grindar.
De skrämmer bilister i trafiken genom att köra hotfullt. Idag var det en biker som dundrade fram, alldeles för fort, längs en 40-väg i centrum utan en tanke på kvinnor och barn på trottoaren. Ni minns; våld mot kvinnor och barn?
Men Schjerva har gått på myten om sig själv och tror att världen faktiskt är intresserad.
Mina kapitel har även fått Payback att lägga om rutinerna kring sin protestrunda i Västerås. 

I det här forumet har jag exponerat allt jag vet. Schjerva skriver osande ”artiklar” där han lägger ut journalisternas namn, trots att han i tidigare inlägg skrivit om pressetikens regler. Dubbelmoral, ja. Men han har hittills inte lagt ut mitt namn, jag som är en få personer som delar med mig av min kunskap inifrån den slutna mc-världen. 

Kvinnoförtryck vänds i bilderna nedan till något som liknar en kärlekshistoria mot ett backdrop av spelande violiner. Allt är frid och fröjd i en jämlik värld där umgänget med strippor, kvinnor, fruar, flickvänner framstår som ett fnissande kuddkrig.

b79bd724-bdea-446f-b1f1-755d9a8653ed5159c601-0ce3-4611-a602-2f91350e57be
Skitsnack!
Jag har personligen sett en annan sida av eländet. Kvinnor är egendom, inget annat, hur jämlika de än anser sig vara. Problemet är att de inte har referenser från en normal tillvaro, och de tror att deras utanförskap fungerar likadant som hos normen. Som kvinna tafsas man oftast inte på inom mc-världen, vilket är en av de sakerna jag uppskattade mest. Men anledningen till att kvinnor inte tafsas på, är inte på grund av respekt för kvinnan, utan av respekt för mannen/klubbmedlemmen hon tillhör. Nedan har jag märkt ut regel 3 där det klart och tydligt står att hojar, kvinnor och västar är medlemmarnas egendom.
 20160802_023949png