En sån som jag – mitt i tystnadens öga

Kapitel 10

Allt runtomkring är tyst.
För tyst.  
Människor i min närhet tror mig inte när jag berättar att ingen har närmat sig eller hotat mig efter alla mc-gängsregler jag har brutit mot. Andra avhoppare som medverkar i intervjuer lever skyddade med nya identiteter. Inte jag. Jag har visserligen inte varit informatör åt polisen, men jag har heller aldrig hållit tyst. 
Jag har skrivit om detaljer som det aldrig ska pratas öppet om.  
Jag har blivit intervjuad i en nationell veckotidning i en avslöjande artikel.
Jag deltog i en pod-intervju där jag pratade om mitt umgänge med den slutna mc-världen. 
Jag var med i Österåkers lokalradio för exakt ett år sedan, och dagen efter stod en mc-kille utanför min port och försökte se hård ut, men han såg mest malplacerad ut. Jag frågade om han skulle in till någon. (Vi har portkod.) Han kom av sig och nekade till inviten, något jag redan förstått att han skulle göra. Hur ska en hårding agera när personen han är utsänd för att skrämma inte går att hota?

Jag har fått frågor och åsikter om personer med kopplingar till mc-världen som tycker att jag borde vara livrädd efter mina texter. Jag vägrar dock låta rädslan ta över, eller så är jag så korkad att jag inte förstår riskerna. Vem vet.

I min bok Skärvor beskriver jag utanförskapets mörker på ett realistiskt sätt. En äldre, allvarlig journalist frågade hur jag vågade ge ut en bok som så tydligt fångat den slutna mc-världen och dess psykologi.
Jag hade inga svar på varför jag avslöjar det jag vet, offentligt, annat än att jag måste. Driften är för stark.

Min personliga åsikt är att den svenska föreningsrätten måste ses över. Möjligheten att gömma sin organiserade brottslighet bakom formen av en förening måste kraftigt begränsas. Som jag har skrivit tidigare är en ändring av  föreningsrätten det enda som mc-världen är rädda för. I övrigt finns inga direkta juridiska hinder för organiserad brottslighet att växa. Polisen gör sitt bästa för att dra sina strån till stacken, men buset skrattar bara åt deras ansträngningar.

Kanske är jag otroligt okunnig och naiv i mitt ställningstagande gentemot begränsningen av den grundlagsskyddade föreningsrätten, men jag står ändå för min åsikt. 

Noterat: Alla SBM-anslutna klubbar är föreningar, men de flesta är icke-kriminella klubbar som inte har klarat av trycket att neka ett medlemskap, vilket är både farligt och otryggt för medlemmar och anhöriga. Hells Angels och Peter Schjerva hävdar starkt  motsatsen.

Bandidos är ingen godkänd förening. 

//LiseLotte Divelli

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s