Riktat sabotage

Kapitel 13

Nu har det börjat! Jag har lyckats reta upp någon eller några tillräckligt för att drabbas. I jämförelse med andra attentat i samhället är kanske sönderskurna däck inte så allvarligt, men det här var riktat mot mig. Jag vet inte om det är en varning, ett hot eller ett straff. I vilket fall så väljer jag att inte bli rädd. Nya tidningsartiklar är på gång. Böcker skrivs. Bloggen växer. 

I flera dagar hade jag en föraning om att något var på gång. I onsdags förmiddag gick jag ut med hundarna för att åka till skogen och såg att tre däck på lånebilen var sönderskurna. Givetvis ringde jag in en anmälan, och därefter ringde jag till bilägaren. På onsdagskvällen skrev en granne till mig att hon blivit hotfullt bemött i den mörka lillskogen bakom huset. Killen hade stått knäpptyst i regnet, och gått efter henne utan att säga något. Han hade ingen hund, den största anledningen till att överhuvudtaget befinna sig där. Samma kväll var det någon som skar sönder fjärde däcket på min lånebil. Det som jag anser är allvarligt är att gärningsmannen kom tillbaka en andra gång, men jag vet inte om killen i skogen är samma person. 

Det finns några alternativ: 

  • att gärningsmannen är killen som hotade en vän till mig, en ung tjej. Han spred grava lögner om henne i samband med att hon skulle vittna i tingsrätten. Jag körde gladeligen dit henne när hon var för rädd för att ta tåget. 
  • att gärningsmannen tillhör gänget som säljer knark i lillskogen, och som jag har medverkat till att mota bort. De är smarta nog att se vilken bil jag har kört, men korkade nog att inte kolla ägaruppgifterna innan däcken skars sönder. 
  • De jag har bloggat om i tidigare kapitel, men jag tror inte att de sänker sig till att skära sönder däck.  

Om jag inte har haft med polisen att göra innan sabotaget, så har jag det nu. Anmälan kommer läggas ner, men den är i alla fall registrerad. 

Knarkhandeln i skogen har skett öppet, både utanför min balkong och i skydd av den igenväxta skogen. Många av Åkersbergas tonåringar har sprungit här och handlat, även vuxna människor som låtsas sitta vid förrådet bara för att. Det är nästan roligt att sitta och titta. En av gärningsmännen är en minderårig person som alla tonåringar känner till, och som alla är rädda för. Han bär kniv och har huggit ner minst en person. Jag har personligen inte ringt polisen när handeln sker, de hinner ändå inte fram i tid för att ta killarna på bar gärning, men jag har fotograferat. Jag har felanmält skogen till kommunen, vilket kanske låter konstigt, men för att få den röjd och utgallrad måste det göras så. Andra boende ringer polisen. Områdets barn vågar inte gå upp till lekparken längre. Klipporna används som uteplats för att röka cannabis, eller vad det nu är de använder. Stenar och träd är taggade (klottrade) med gängets id. Likt kackerlackor har de invaderat området. De tror att ingen ser, eller att de är så pass farliga att ingen vågar agera, men de bor inte ens här och är inte så himla osynliga. Kommunen är fullt medvetna om problemet med drogförsäljning längs hela Bergavägen. 

5937800_69

Om priset blir några däck, så må det vara hänt. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s