Mörkrets Lag – utgivning 2019

Kapitel 29

Omslag Mörkrets Lag - copyright

Nu ska jag göra något som får bära eller brista. Grundbilden för en icke färdigskriven bok är äntligen klar och jag offentliggör den här. Jag behövde få ut den ur systemet, den kreativa delen av hjärnan som inte släpper taget, och jag har suttit i timmar och provat nya färger och effekter. Det som jag kommer överlåta till ett proffs, min omslagskille, är namn- och titeldesignen.

Mörkrets Lag blir en spännande historia baserad på sanning, vad som hände när jag var tillsammans med en mindre bra person, läs artiklar och tidigare kapitel i bloggen. I verkligheten fick jag inte hjälp av polisen när jag bad om det. Det här blir en alternativ sanning, vad som skulle ha kunnat ske om jag fått hjälp. Frågan är vilken slags hjälp det skulle ha blivit.

De första kapitlen är sanna. Eftersom jag utgår ifrån mig själv är den relativt lätt att skriva.

Under tiden redigerar jag PATRIARK, del två i serien om Rubicon MC, utgivning 2018. Jag förbereder även inför bokmässan i Göteborg. Mer info om det inom kort.

Ha en fortsatt trevlig sommar. 🙂

//LiseLotte Divelli

Kontaktannons

Kapitel 12

För två år sedan skrev jag en satirisk kontaktannons för att beskriva kraven som ställs på kvinnor inom mc-världen, och troligtvis inom många andra grupperingar. Jag trodde att jag hade raderat den, men igår hittade jag den i gamla laptopen. För två år sedan publicerade jag den via en annan bloggare, under pseudonym. 

De här människorna använder begreppet traditionella värderingar. De ser gärna på sig själv som krigande vikingar, vilket gör det extra roligt. Kvinnor på vikingatiden var mer jämlika än vi är idag, något de har missat. Jag har skrivit lite om det här i tidigare kapitel. 

stock-vector-cartoon-funny-character-viking-vector-illustration-364462511

Dominant kärleksfull man med traditionella familjevärderingar söker kvinna med stora bröst.

Om mig:

Efter dåliga erfarenheter med en missbrukande mamma till mina barn söker jag kärleken igen. Är du nyfiken på det jag har att erbjuda; tveka inte, mejla ett svar.
(Jag har gått livets hårda skola och har fått hjälp med stavningen.)
Jag arbetar som frilansande konsult i en tätt sammansatt firma. Hos oss kommer alltid heder och lojalitet först. Vi är en förening och delar demokratisk upp vinsterna i en strikt hierarki. Allt kontant. När pengarna flyter in blir livet roligare att leva. Vi jobbar främst med säkerhetsuppdrag. Frågar du om vad vi gör får du inga svar, men det gör inget, du lär dig snabbt att inte fråga.
Mina tider är oregelbundna, men jag förväntar mig att du finns hemma när jag behöver dig. Just nu har jag ingenstans att bo, men tillsammans med dig vill jag slå ner nya rötter, det spelar ingen roll var. Allt jag behöver är att du har en bostad utan tjafs om hyran.
Jag är en givmild person. Ibland hittar jag nya vitvaror och elprylar längs vägen. Du kommer alltid ha nytt och fint hemma.
Jag är hel och ren och trivs bäst i firmans kläder, även om det alltid hänger en kostym nånstans i garderoben.

Jag söker:

En ung, långhårig kvinna med stora bröst, gärna smal, vältränad och fräsch. Du ska lägga tid på ditt yttre och alltid vara sexig för mig. Du måste alltid vara villig, när jag vill, var vi än är. Med dina tre möjligheter bör du alltid kunna tillfredsställa mig.
Alltid redo, som scouterna säger.
Du får inte vara svartsjuk; jobb och firma kommer alltid i första hand. Onsdagskvällar viks åt vårt obligatoriska personalmöte.
Tatueringar är inget hinder, tvärtom, jag har själv några stycken. Många av dem sitter på halsen och i ansiktet, men de är snygga.
En av kollegorna gaddar billigt, det är bara att säga till om du vill ha.
Du måste ha ett heltidsjobb för att kunna ge mig och min tillvaro stadga. Du sköter ekonomin hemma med räkningar och mat. Mina traditionella familjevärderingar handlar om att du sköter hemmet och att jag tar hand om resten. I den frågan vill jag varken kompromissa eller tjafsa. Jag tycker inte om bråk hemma, så blir det bråk beror det på dig, inte mig.
Du får gärna gå hemifrån, någon annanstans än till jobbet, men för din egen säkerhet måste jag veta vart du går, vilken tid du är hemma och vilken resväg du tar. Du får aldrig stänga av mobilen och måste alltid vara tillgänglig.
Du kommer aldrig någonsin behöva vara rädd längre. Händer det något, vad som helst, säg till. Jag och mina kollegor löser problemet.
Regler att följa:
Du får aldrig mer ringa polisen.
Du får aldrig mer prata med polisen.
Du får inte ha någon som helst positiv åsikt om polisen eller anse att de fyller bra funktioner i samhället.
Du får inte ha någon polis i släkten.
Vi kommer kolla upp allt du säger och märker om du ljuger.
Polisen är ständigt ute efter att trakassera firman, jag tror att de är avundsjuka på vår säkerhetspolicy. Jag är alltid oskyldig och har inget att dölja. Jag betalar till och med bilskatt.
Polisen står överallt, du kommer snart lära dig att se dem.
ACAB!
Okända ansikten kan vara civila poliser. Nya bekantskaper utanför hemmet som bemöter dig trevligt kan vara civila poliser. Firman är för framgångsrik för att polisen ska kunna låta bli att hitta på lögner om oss, och de gör allt i sin makt för att missbruka sin förtryckarverksamhet mot oss oskyldiga knegare.
De andra fruarna välkomnar gärna en ny tjej i gemenskapen. Du måste bara lära dig att tänka på vad du säger, hur du pratar och vem du pratar med. Skvaller är inget vi sysslar med inom firman, men allt du hör från de andra fruarna får du aldrig föra vidare.
Livet med mig och mina kollegor kommer bli din nya familj. Din gamla familj blir ditt förflutna. Du kan aldrig berätta något om mig för dem, trots att jag bor hos dig.
Du får gärna ha egna barn.
Du ska vara flexibel, kunna packa snabbt och följa med på resor med kort varsel. Att sköta om ditt arbete blir ditt ansvar. Nästan varje helg är det fest någonstans i Sverige. Jag kan lova dig nya vänner med en oerhört stark gemenskap. 

Du får inte vara nykterist, även om det är bra om du kör mig till och från festerna.
Jag älskar en tjej med intelligens och egna åsikter. Snart kommer vi två att bli en, och så även våra åsikter.

Med stora förhoppningar om att träffa den rätta.
Vilda Vikingen.

En sån som jag – mitt i tystnadens öga

Kapitel 10

Allt runtomkring är tyst.
För tyst.  
Människor i min närhet tror mig inte när jag berättar att ingen har närmat sig eller hotat mig efter alla mc-gängsregler jag har brutit mot. Andra avhoppare som medverkar i intervjuer lever skyddade med nya identiteter. Inte jag. Jag har visserligen inte varit informatör åt polisen, men jag har heller aldrig hållit tyst. 
Jag har skrivit om detaljer som det aldrig ska pratas öppet om.  
Jag har blivit intervjuad i en nationell veckotidning i en avslöjande artikel.
Jag deltog i en pod-intervju där jag pratade om mitt umgänge med den slutna mc-världen. 
Jag var med i Österåkers lokalradio för exakt ett år sedan, och dagen efter stod en mc-kille utanför min port och försökte se hård ut, men han såg mest malplacerad ut. Jag frågade om han skulle in till någon. (Vi har portkod.) Han kom av sig och nekade till inviten, något jag redan förstått att han skulle göra. Hur ska en hårding agera när personen han är utsänd för att skrämma inte går att hota?

Jag har fått frågor och åsikter om personer med kopplingar till mc-världen som tycker att jag borde vara livrädd efter mina texter. Jag vägrar dock låta rädslan ta över, eller så är jag så korkad att jag inte förstår riskerna. Vem vet.

I min bok Skärvor beskriver jag utanförskapets mörker på ett realistiskt sätt. En äldre, allvarlig journalist frågade hur jag vågade ge ut en bok som så tydligt fångat den slutna mc-världen och dess psykologi.
Jag hade inga svar på varför jag avslöjar det jag vet, offentligt, annat än att jag måste. Driften är för stark.

Min personliga åsikt är att den svenska föreningsrätten måste ses över. Möjligheten att gömma sin organiserade brottslighet bakom formen av en förening måste kraftigt begränsas. Som jag har skrivit tidigare är en ändring av  föreningsrätten det enda som mc-världen är rädda för. I övrigt finns inga direkta juridiska hinder för organiserad brottslighet att växa. Polisen gör sitt bästa för att dra sina strån till stacken, men buset skrattar bara åt deras ansträngningar.

Kanske är jag otroligt okunnig och naiv i mitt ställningstagande gentemot begränsningen av den grundlagsskyddade föreningsrätten, men jag står ändå för min åsikt. 

Noterat: Alla SBM-anslutna klubbar är föreningar, men de flesta är icke-kriminella klubbar som inte har klarat av trycket att neka ett medlemskap, vilket är både farligt och otryggt för medlemmar och anhöriga. Hells Angels och Peter Schjerva hävdar starkt  motsatsen.

Bandidos är ingen godkänd förening. 

//LiseLotte Divelli

Lagbok för vem?

Kapitel 7

Eftersom jag har skrivit klart om min tid i den destruktiva mc-världen var tanken att jag skulle undvika att trampa i kladdet, men jag kan inte låta bli. De är ju så komiska. Missförstå mig rätt, jag vet exakt hur farliga och fruktansvärda de är. Jag vet att man inte ska underskatta dem, men deras parallella verklighet når ständigt nya höjder.
Payback, fackföreningen mot polisens ”illegala” trakasserier, ska ge ut en ny bok; en lagbok. Nej, jag skojar inte. De har sammanställt en rad olika rubriker som ska finnas med som underlag för eventuella sammandrabbningar med polisen. Jag har kopierat ett par av rubrikerna med text skrivna av Peter Schjerva och tar inget ansvar för språk och stavning.

Polismans uppträdande – Råd och Tips

Vid varje anmälan kring en polisinsats som olaga kontroller eller olaga husrannsakan bör anmälaren betänka och överväga polismännens uppträdande på plats. Har Poliserna på något sätt inte uppträtt korrekt så yrka på en prövning av polisens uppträdande mot Polisförordningens 10:e paragraf.

Fotografering och filmning – Råd och Tips
Du har som person eller klubb alltid rätt att filma med bild- och ljudupptagning samt fotografera myndighetsperson under tjänsteutövning. Under myndighetsperson ingår såväl poliser av alla sorter, ordningsvakter, kronofogde under tjänsteutövning samt personer från Skattemyndigheten vilket brukar vara de myndighetspersoner som samarbetar med polisen ute på fältet.
Det enda du här behöver betänka är att du inte filmar eller fotar på ett såpass närgånget sätt att det kan uppfattas såsom ofredande och att det sker under tiden myndighetspersonen utövar arbete i tjänsten. Håll dig på cirka 1,5-2 meters avstånd så kan det inte utgöra ofredande eller hindra tjänsteman i yrkesutövning.
Det är dock inte tillåtet att fotografera poliser utanför tjänsten eller exempelvis i hans/hennes privata hem.
Polisen äger ingen rätt att mot någons eller någras vilja fotografera eller filma. Skulle fotografering eller filmning aktualiseras av polisen bör ni därför klart och tydligt deklarera att ni inte tillåter eller medger fotografering/filmning.

ride-like-wind-18169884

Det går att älta det här vansinnet till döddagar. Jag förstår inte hur de orkar hålla på. Att vara medlem i en SBM-ansluten klubb verkar vara mer jobb än nöje, vilket är en direkt motsägelse till grundtanken med att åka motorcykel, fri från vardagskrav. Deras åsikt är att det är polisens fel att de fastnar i juridiska konflikter, inte att de själva är medlemmar i kriminella nätverk.  
Det som ingen i de här grupperingarna verkar tänka på, är att oskyldiga människor aldrig drabbas av polisen. Begår man inga brott, riskerar man varken husrannsakan eller polisinsats. Allt som hejas på av Schjerva med anhang kostar skattebetalarna enorma summor. Varenda paragraf som anses vara felaktigt bedömd av polisen anmäls och måste enligt lag utredas av rätt instans. Jag kan inte avgöra om de beter sig så här för att bli hörda, eller om de verkligen anser sig ha rätt. Troligtvis är det en kombination av båda två. Jag har skrivit det förut, och jag tycker fortfarande att de på många sätt påminner om skrikande småbarn som ingen orkar lyssna på.

Föreningsrätt
För att på bästa sätt skydda sin kriminella verksamhet, den organiserade brottsligheten de själva hävdar inte existerar i Sverige, struktureras den utifrån vår grundlagsskyddade föreningsrätt. Enda sättet att på allvar komma åt den är att förändra grundlagen, något som är mc-världens största skräck. Men det kommer troligtvis inte ske.

Egna lagar
Mc-världen verkar efter egna lagar, vilket de flesta redan vet. Utanförskapet har egna regler som är självklara för de inblandade, även om nog ingen egentligen vet vad det är som gäller. Jag skulle gärna skriva ner dem, men jag vet inte vilka de är, annat än att man ska hålla tyst och ALDRIG någonsin prata med polisen. Befinner du dig i livsfara ska du hellre dö för klubben än att ringa efter hjälp. Om någon utomstående ”idiot” (medmänniska) ringer 112 vid ett akutläge, då håller du tyst, hur många kulhål du än har i kroppen.
Du ska helst inte ha någon polis i släkten.
Klubben kommer före allt. På andra plats kommer barnen, sen tanten (frun/mamman till barnen). Flickvän på sidan om är någon som vackert får vänta på uppmärksamhet. En kvinna som orkar vara kvar i sfären är värdefull och uppskattas. Eftersom utbudet av lojala (lydiga) människor i den här världen är begränsat är det för inblandade kvinnor högsta status att vara gift med en fullvärdig medlem, vilket gör att hon oftast står ut med att mannen har flickvänner på sidan om.246756331

Det jag efterlyser i samband med Paybacks nästa boksläpp, är en motsatt lagbok som beskriver brotten de själva begår, men det är en skrattretande utopi. 
Vad anser de att straffskalan ligger på för mord? Är det olika för olika sidor av samhället? 

Kommer de få fortsätta sprida ut sig i landet under den grundlagsskyddade föreningsrätten? Många hävdar att Hells Angels bara är gamla gubbar som lever på sitt gamla rykte i den kriminella världen. Det är bara struntprat. Det är ständigt nya förmågor under upplärning, samt lägger ut högriskjobben på underklubbarna. 

När ska någon orka ta upp fighten på riktigt?

Varför gick det så fel?

Kaptiel 2

Noterat: i den här bloggen inkluderas inte den fina relationen jag har till mina barn. De är välmående och vuxna. Mina barn exponeras inte i den här bloggen.

cropped-ethics_roadway_sign_rightway_c473b2af44249.jpg

Hur kan det komma sig att en skapligt intelligent och kompetent människa medvetet väljer att fatta ett destruktivt beslut? Svaret är för långt och komplicerad för att sammanfatta här, men jag ska göra ett försök. Jag kan hänvisa till min första bok, Kampen om Kaos, min självbiografi utgiven på Recito 2008. En reviderad upplaga av den är i standardpocket är planerad för utgivning 2017.
Här är min bakgrund i mycket korta drag.
Jag blev våldtagen och torterad av min morfar, mormor och hennes bror. Det var sadism av oanade krafter gentemot en två-treåring och jag har aldrig fått veta under hur många helger jag skadades.
Jag skriver inte de där två meningarna för att mötas av medlidande, utan för att belysa vidden av skadorna som blev resultatet. Jag gnäller inte och ältar inte min barndom, men jag lever med konsekvenserna av att ha blivit så fruktansvärt skadad. För er som tvivlar på förträngda minnen är allt bekräftat av skyldig part. Trots bekräftelsen hävdar min familj att jag ljög. Psykvården kallade mig lögnare och jag trodde själv att jag var galen. Till slut mötte jag en psykolog som bekräftade mitt beteende, men min familj vände mig ryggen och lämnade mig ensam. Jag har inte träffat mina syskon sedan 1998. 
Min förträngda barndom kom fram i samband med ett nytt förhållande med en man som visade sig vara en mycket farlig människa, en gangster. När alla vände mig ryggen stod han troget kvar vid min sida. Jag blev ett lätt byte. I och med att minnena kom fram och att jag tappade bort allt som definierade min personlighet, min barndom och viktiga familjerelationer, fick han mig att tro att jag var som honom. Han manipulerade, formade och jag passade in. I slutändan hamnade jag i fängelse, vilket jag idag är tacksam för. När det hände var jag dock inte särskilt tacksam, ett fängelse är inte en konstruktiv plats att vara på, tvärtom, men jag tog mitt straff.
Jag fattade ett oerhört dåligt beslut och fick ta konsekvenserna. En sak stod dock klar för mig väldigt tidigt, och det var att utan tiden i fängelse hade jag aldrig klarat av att avsluta förhållandet med gangstern. Vi växte isär och hans makt över mig minskade betänkligt. Under det sista halvåret på Färingsö-anstalten fick jag frigång för studier på Komvux. Ett av ämnena jag pluggade var psykologi grundkurs. Besvärliga jag försökte få svar på vad som hade hänt i min två-åriga hjärna när jag utsattes för oerhörda trauman och tortyr. 
Läraren på Komvux hade inga svar.
Efter anstaltstiden följde några år av en relativt normal vardag som varannanveckas-förälder till mina barn. Tyvärr insjuknade jag i fibromyalgi, men jag köpte en hund, vilket var det bästa jag gjort. Under tre års tid skrev jag på Kampen om Kaos, allt för att hålla igång hjärncellerna. Men likt en tryckkokare började jag få allt svårare att fungera. 2008 tog jag kontakt med Kris och Trauma på Danderyds Sjukhus. Jag fick en underbar psykoterapeut som tillät mig att i detalj gå igenom det som hände mig som barn. Jag fick bekräftelse och förståelse. Att i detalj lyssna på min barndom är onödigt för vänner och bekanta, det är för grova saker som inte ska uttalas högt. Jag hade däremot aldrig fått prata om det och behövde få uttala orden i en skyddad verkstad, vilket blev Kris och Trauma, men inte ens där fick jag svar på vad det är för fel på mig.
I april 2012 fick jag äntligen ett svar, diagnosen Borderline med dissociativ identitetsstörning och PTSD-post traumatisk stress disorder. För första gången satt en läkare framför mig och prickade in allt som var jag. Bekräftelsen var nästan euforisk. Äntligen var jag något och någon som gick att ta på. Jag kunde förklara för andra hur jag fungerar och varför mina trådar i hjärnan är kopplade på det sätt de är. Jag kunde kräva ett annat bemötande av omgivningen än ett svårtolkat ludd. Klara besked, ja eller nej, inget mittemellan. Men en framsida har alltid en baksida. När insikten letade sig in slog även sorgen till. Jag rasade ner i en svår identitetskris, blandad av uppgivenhet och ensamhet. Jag stod ensam utan familj att luta mig mot. Jag behövde ett sammanhang, en tillhörighet, och hittade tillbaka till mc-världen. Där pratar ingen om sina barndomar och ingen berör svåra saker. Förståelsen är unison, de flesta har haft liknande upplevelser. I och med mitt tidigare förhållande med gangstern klev jag utan större problem in i umgänget och blev accepterad. Visst var de paranoida och misstänksamma, det är de alltid, men jag höll måttet. Min förhoppning var att äntligen få den efterlängtade strukturen i mitt liv. Jag och mina diagnoser passade inte in någonstans, och jag trodde på fullaste allvar att jag aldrig skulle bli något annat än ett vrak. This was it. För mig innebar de rödvita västarna trygghet.
I efterhand har jag förstått att det jag behöver är ett staket av rutiner och disciplin. Utan dem flyter jag bara omkring. Problemet har dock varit att jag inte vetat var mitt staket ska stå. Numera har jag kommit så långt att jag klarar av att bygga upp en egen struktur. Jag behöver inte någon utifrån som sätter upp regler, vilket är anledningen till att jag håller mig upptagen med nya projekt.
Nu har ju inte allt bara varit ett becksvart mörker. En av fördelarna med diagnosen var att jag vågade släppa taget om utvecklingen av mina karaktärer i min bok Skärvor. De fick liv, känslor och djup. Jag drog på för fullt på alla växlar, vilket känns när man läser. Mina karaktärer känns så pass äkta det bara går att få dem.
En annan fördel med min diagnos var att jag vågade bli fri i tanken, vilket är en stark motsägelse till mitt behov av disciplinerade rutiner. Tro mig, det är knappt att jag förstår det själv.
Om ni som läser tycker att mitt liv låter jobbigt, skrämmande och överväldigande, tänk på hur det är att sitta fast i min huvud. Jag vet aldrig från en dag till en annan hur jag kommer må. Humöret kan skifta utan förvarning, och det är oftast i möten med andra människor som jag påverkas. Det jag vill slå hål på är myten om den farliga människan med borderline. Jag är inte farlig. Däremot kan jag bli redigt arg, speciellt när någon utsatt varelse inte kan försvara sig själv. Jag är den som reagerar och hjälper till. Jag står inte vid sidan om och väntar. Skillnaden mellan nu och då, är att jag inte längre är rädd för mina humörsvängningar. Jag vågar vara glad, trots att jag vet att ett bakslag kommer. Jag vågar ha ångest; då håller jag mig hemma. Jag vågar bli arg; det finns oftast en anledning. Däremot fastnar jag inte i ilskan längre. 

Nu har jag lagt grunden för kommande inlägg, hur jag tillät mig att som intelligent och kompetent kvinna isoleras från ett normalt umgänge, allt för att passa in i mc-världens utanförskap och fanatiska polishat.